Naturligt beteende - finns det?
"Gärna katt inne men inte lös ute" kan man läsa i en frågespalt där Skansenzoologen Jonas Wahlström svarar på läsarnas frågor. Anledningen är att katten är "bland de värsta marodörerna i vår natur när det gäller att jaga och döda smådjur". I mitt eget arbete med hundar har jag under åren sett många fall när hundars "naturliga" beteende blir till stora problem för ägarna.

Vad är ett naturligt beteende? Själva uttrycket är underligt: kan beteenden egentligen vara onaturliga? För om det finns naturliga beteenden måste det också finnas onaturliga. Ibland används ordet onaturliga om beteenden som tyder på att djur mår dåligt, har dåliga erfarenheter eller lever i en miljö som inte är lämplig. Frågan blir då - vad är beteenden och vad beror de av?

Det finns ingen given definition som gör att man kan fastslå vad som är ett naturligt beteende. Forskare kan lägga fram kunskap om hur olika djurarter lever i vilt tillstånd. Vi kan få reda på hur djur reagerar och vilka beteenden de visar i olika miljöer och under de förhållanden som vi håller dem. Det största dilemmat i djurhållningen är att kunna acceptera att djur har sina beteenden och levnadssätt, men samtidigt anpassa dem till att kunna leva i vår värld som husdjur. För att detta ska vara möjligt måste vi ta till oss
· en djup känsla för andra levande varelser
· förmågan att se och respektera den enskilda individen
· förståelse för och kunskap om djurslagets levnadssätt
Frågan om naturligt beteende är en etikfråga. Det beteende som våra husdjur visar har vi till stor del själva format genom hur vi har hållit och behandlat dem och vad de har lärt av sina erfarenheter.

Beteenden är ett sätt att samverka med sin omgivning. Man gör något för att man vill något - flyttar sig till en bättre liggplats, reser sig för man är hungrig eller tar kontakt med någon för man vill umgås. Vilka beteenden en speciell individ använder beror på många omständigheter - en anpassning till den miljö man lever i, resultat av alla tidigare erfarenheter man haft och det genetiska arv man har. Alla individer är unika i sina beteenden och handlar utifrån sin förmåga i just den stunden.

En stor del av uppfostran av hundar handlar om att lära in hur de får visa sina beteenden på accepterade sätt. Vi har svårigheter med detta. Det kan visa sig som förfäran över att hunden jagar, avsmak när hunden rullar sig i något (för oss) motbjudande eller hårdhänt bestraffning när hunden rusar iväg till andra hundar. Acceptera istället att en hund har sådana beteenden och att det krävs tid och träning om man vill skapa andra vanor. Vi behöver lära en hund att inte uträtta sina behov inomhus, att inte rusa fram till andra hundar och att inte jaga vilt eller föremål som rör sig snabbt. Ska ett djur må bra kan man inte bara förbjuda alla beteenden. Man måste ge väl genomtänkta och anpassade alternativ där djuren kan använda sina ursprungliga beteendemönster. I en bra miljö som tillgodoser många av hundens behov finns också en förmåga att lära in vanor som till synes inte är förenliga med deras "naturliga" levnadssätt. Det kan handla om påtvingad ensamhet, att gå i koppel, att leva med främmande hundar inpå knuten eller att ligga sysslolös stor del av dagen. Med alla de olika raser och typer av hundar som utvecklats har vi fått individer som visar olika behov och beteenden. Vissa hundar är mycket benägna att jaga, medan andra struntar fullständigt i allt vad jakt heter. En del har lätt för att bli vänliga och öppna mot alla, medan andra vaktar kraftfullt mot både människor och hundar.

Vad är då det "naturliga" beteendet för en hund eller en katt? Är katten "bland de värsta marodörerna i vår natur när det gäller att jaga och döda smådjur"? Många av de "naturliga" beteenden som våra husdjur visar är inte alls önskvärda. Detta ligger redan i att vi håller husdjur i en viss miljö och på en begränsad yta, vi vill bestämma vad de äter, vilka djur som ska para sig och de ska helst fungera socialt med oss och andra. Det krävs mycket av den miljö och det liv vi erbjuder våra djur för att deras önskemål om hur livet ska se ut ska överensstämma med det vi tillhandahåller. Annars kommer de att på olika sätt försöka åstadkomma det de själva önskar, som att få mer utrymme och rörelsefrihet, att umgås med andra artfränder, att jaga, att urinmarkera eller att para sig. Vi måste erbjuda dem respekt, förståelse och tid med deras "naturliga" beteenden.