|
Vardagen är viktigt!
Genom TV och naturfilmer kan vi följa vargflockar och få en bild av hur de lever sina liv och vad de har för gemensamma sysslor. Det vi ser är ett resultat av vad man lyckats filma och vad man haft för syfte med filmen. Är det en sann bild vi får genom dessa populära naturfilmer eller är den en aning snedvriden? De tolkningar som tillförts bilderna säger mer om värderingarna hos den som gjort filmen än om vargarnas liv. Det vi ser ger en bild som är mer eller mindre vinklad genom sättet att filma och klippa.
Har vi någon nytta av denna bild då vi vill få en god relation till vår hund? En feltolkad bild kan vara till mer skada än nytta. Vi har inte, och ska inte ha, en varg-varg- eller hund-hund-relation till vår hund. Det leder lätt till etiskt tveksamma metoder och sätt att behandla hundar på. De viktiga delarna i relationen hund - människa är helt andra än mellan hund-hund.
Vi behöver en god känsla för andra levande varelser, vare sig det handlar om människor eller hundar. Denna empati och medkänsla är lättast att utveckla under uppväxten, men det går även att göra senare
Vi behöver kunna lära av vår erfarenhet. Vi skall utveckla en form av ödmjukhet. Om vi har haft hund och arbetat med hundar i trettio år utan att ha ändrat värderingar och syn på hunduppfostran - då har vi missat chansen till en positiv utveckling.
Vi behöver en förståelse för hur synen på barn och barnuppfostran har förändrats de senaste femtio åren - här finns en klar parallell till hundar. Varken barn eller hundar finns till för att någon ska utöva makt och helt bestämma över dem. För att utveckla hunden eller barnet, och relationen till dem, behövs rätt ingredienser av tid, stimulans, positiv förstärkning, kärlek och respekt.
Det som bygger upp och håller samman en familj eller en grupp är gemenskap och samvaro i vardagen. För hunden, som är så flockinriktad, är gruppkänslan i det dagliga livet den röda tråden i tillvaron.
Små aktiviteter skapar samhörighet
Man skall ställa krav på sig själv som hundägare i form av ett "vardagsengagemang". I vardagssituationer, t ex vid de dagliga promenaderna, ska man vara engagerad i sin hund och inte gå i sin egen värld. Genom att prata med den, visa riktningen för promenaden och genom att ta initiativ till olika småaktiviteter, skapar man en känsla av gemenskap.
Aktiviteterna kan vara allt från en balansövning, till att leta efter en godis som man gömt. Vallhunden gillar kanske att gå runt ett hus, den apporterande hunden får springa tillbaka och hämta något man (medvetet) tappat under vägen. Hur ofta man lägger in kontaktskapande aktiviteter beror på typ av hund och hur man vill ha sin relation. Med vissa hundar kan man behöva göra det mycket ofta, särskilt under uppväxten. Det ger också en medvetenhet om hur mycket engagemang och energi som behövs för att få den samhörighetskänsla som man vill ha med sin hund i framtiden.
Kroppskontakt och att "pyssla om" varandra är ett av de allra bästa sätten att grundlägga en god relation. Om det görs på rätt sätt kan det också göra att hunden får stort förtroende för människor. Att man med sina händer tar i hunden och känner på den överallt, ger massor av omvårdnad och skötsel är ett ovärderligt sätt att skapa en nära relation. Man ska börja med den lilla valpen som man dagligen, gärna flera gånger, vänjer vid att man tar i den - klappar, smeker, tar lite på tassar och öron, tittar i munnen osv. Det viktiga är att det ska vara trevligt och upplevas positivt av både hund och ägare.
Stressad vardag en fara
Att bara vara tillsammans och att låta hunden vara med är grunden i relationen - umgås, äta tillsammans, sitta ned i lugn och ro, prata - lyssna - iaktta varandra. Gå ut en promenad, ligga på sängen och läsa, mysa framför TV:n - att vara tillsammans. Den stressade vardag som många människor lever under förstör relationer. I många hem springer man ut och in för att passa tider och vara med på olika aktiviteter. Man sitter inte ens ned för att äta ihop. På så sätt skapas aldrig den känsla av samhörighet som är kärnan i relationen mellan människa och hund.
Lugn människa - välmående hund
Att vi står för trygghet och lugn är avgörande för våra möjligheter att bli en person som vår hund litar på och gärna ser som en form av auktoritet. Det här är en svår del, eftersom en hund genast känner om vi är stressade, blir rädda, får ett högt och ansträngt röstläge eller tappar behärskningen. Egentligen finns det ingen genväg, man måste lära känna sig själv och utvecklas som människa. Om vi vill få en riktigt bra relation till vår hund, kan vi inte vara alltför styrda av klockan, prestationskrav eller känsla av prestigeförlust inför andra människor. En människa som är lugn och trygg i sig själv får både hundar och människor att må bra.
Ge valpen självförtroende
Alla unga individer, både hundar och barn, utvecklas bäst vid lagom stimulans. Hunden är helt beroende av att vi förser den med saker och situationer som den kan undersöka. Nya dofter, ljud, föremål, människor och hundar, saker att bita på eller balansera på - allt behövs för en bra utveckling av hundens förmågor. Men det är också ett fantastiskt tillfälle att skapa en känsla av samhörighet och trygghet! Vi ska nämligen vara med och stå för det som behövs - trygghet och stöd, uppfostran - att sätta upp regler och att ge kärlek och respekt.
Den äldre hunden
När hunden blir äldre, ger tid och motivation till att arbeta med hunden en naturlig fortsättning på vardagsengagemanget. Olika typer av uppgifter som att valla, söka, spåra, jaga och alla andra sysselsättningar är bra sätt att samarbeta på och skapa en samhörighet och gemenskap runt. Den djupare relationen till en hund kräver dessutom ett givande vardagsliv tillsammans. Det är den tid och närvaro man lägger där som i slutänden avgör hur vi fungerar som hund och ägare tillsammans!
|
|
